-

Du är det finaste jag vet!

Ta 3 betala för 2

Japp, detta erbjudandet var det i Kappahls butik idag. Dock såg jag ju inte det, för först hade jag hittat två fina klänningar till Naemi så jag gick till kassan och då sa hon där att det var ta 3 betala för 2. Blev glatt överraskad, så då fick jag ju en till helt gratis! =) Dock fattar jag inte hur jag kunnat missa detta erbjudandet för när hon hade sagt det i kassan såg jag sedan att det var massvis med skyltar i hela butiken från golv till tak.. haha..
En fin mysklänning. Har kollat på denna innan men då har den aldrig funnits i rätt stl. men idag fanns den så då slog jag till!
En jättefin klänning/tunika
En söt och mysig kortarmad klänning. Tror allt att lilla Hailey har en likadan.. ;)

Julklänning

Ute tidigt med att köpa julklänning till Naemi. Men när jag och Jesper var på Lindex för några veckor sedan så hittade Jesper denna fina julklänningen. Dock tyckte jag det kändes alldeles för tidigt att köpa en julklänning i september så då köpte vi inte den. Men sen så såg jag en annan bloggare som också skrev om denna klänning och skrev också att det är dags att köpa julklänning så de inte tar slut. Så i söndags gick jag inte på Lindex på nätet och klickade hem denna fina julklänning med matchande strumpbyxor! Eller hur är den söt! Sen får det bli en vit långarmad body under och såklart en liten tomteluva :P Ska bli så roligt att fira första julen med Naemi! <3

Min fina familj


4
Vilken underbar dag det varit idag, sånna här dagar blir jag så lycklig utav. Vara med mina två älsklingar och bara njuta av varandra! <3

Shoppat till Naemi

Tog en liten paus ifrån städandet och satte mig och shoppade hem lite grejer till lillan från H&M, både saker som var nödvändiga och även lite onödiga saker som dessa söta höstskor. Fast hon inte kan gå än så ska hon ju vara fin när hon sitter! =)
Dessutom har hon ett par jättefina Ugg:s som hon fick utav Emma & Jens, så jag hoppas snart att dom ska passa! Så himla gulligt!!!

Förlossningsberättelse- Bättre sent än aldrig (varning för långt inlägg)

Jag börjar från onsdag den 22 juni eftersom det var från den dagen jag inte uppdaterade något mer efter jag var hos barnmorskan.
Jag skulle alltså gå på mitt vanliga besök hos barnmorskan för att lyssna på barnets hjärtljud, vägning osv. Som ni läst i detta inlägget alltså natten mellan söndagen och måndagen så hade jag kännt att bebisen var VÄLDIGT livlig, så jag nämnde det för barnmorskan att jag tyckte det kändes lite skumt att bebisen var så livlig nu på slutet, vad jag har läst och hört ska den vara mindre livlig på slutet. Så hon kollade på mig med stora ögon och sa att hon direkt ville känna på magen om bebisen låg med huvudet neråt (det hade den gjort många många veckor nämligen). Men då när hon kände så upptäckte hon direkt att huvudet låg uppåt och att bebisen nu helt plötsligt låg i säte. Hon var till 99% säker men för att bli ännu mer säker kallade hon in sin kollega så att hon också skulle känna och hon såg och kände direkt att det var ett litet huvud under mina revben. Jag blev helt paff och chokad, vad händer nu?! Jag har ju redan gått över tiden med 9dagar. Barnmorskan sa att hon skulle ringa upp till NÄL och kolla med dom vad dom tyckte, dom sa direkt att jag va tvungen att åka upp till dom så dom skulle kunna göra ett ultraljud för att vara 100% säkra på hur bebisen låg. Jag började att gråta blev så chockad och hade inte tänkt att något sånt här skulle hända och när jag frågade barnmorskan om jag skulle ta med mig bb-väskan sa hon ja, det är bra att ha med för säkerthetskull, då brast det helt för mig. Jag ringde till Jesper och grät och stackarn han blev jätterädd att det hänt nått med mig eller bebisen. Som tur va, var han och jobbade på Edet så han kom hem och stackarn var så nervös, han sprang runt i lägenheten för att byta om och få med sig alla saker, jag hade redan lugnat ner mig lite. Resan upp till NÄL var han också stirrig och jag frågade honom t.o.m. om jag skulle köra istället eftersom han helst ville köra gasen i botten. Men så bråttom var det ju inte, inte som att vattnet hade gått liksom.

När vi kom upp till NÄL så visste jag inte vart vi skulle gå in, så vi gick till förlossningsavdelningen och där blev dom minst sagt förvånade, dom frågade om jag inte var där för tidigt och kollade på min mage, jag bara "nej, jag har ju gått över 9 dagar" haha... Men sen visade dom vart vi skulle ta vägen, var inte på förlossningsavdelningen. Var på någon annan avdelning.
Där blev vi snart inkallade till Ultraljud och denna gången såg man inte hela bebisen som sist utan nu såg man typ ett STORT huvud och vissa delar. haha.. Men som barnmorskan nästan var helt säker på så låg vår lilla bebis i säte. Dom föreslog att man kunde göra ett vändningsförsök, och jag har genom hela graviditeten varit skiträdd för det eftersom alla säger att det gör så ont, men just då så sa jag JA direkt för jag ville ju vårt barn det bästa så det blev ingen fundering alls.

Det kom två läkare och dom gav mig en hel del bricanyl för att alla muskler skulle slappna av, mitt hjärta började slå jättefort och jag blev alldeles svettig och mådde illa. Efter en stund började ena läkare med vändningsförsöket och jag ska inte ljuga, det gjorde riktigt jvl ont. Hon försökte och försökte men det gick inte, hon lät mig vila ett tag och sen försökte hon vända bebisen åt andra hållet och det gick inte heller, men både hon och jag ville inte ge oss så det blev ett vändningsförsök till men det blev misslyckat det också. Ont som f*n gjorde det och min mage såg helt misshandlad ut efter att hon hållt på. Helt röd och massa rivmärken från hennes naglar :(
I alla fall så sa hon att det var längesedan dom hade haft en patient som stod ut lika länge och bra som jag gjorde, dock var jag så besviken på att det inte gick att vända på bebisen och tyckte det var mitt fel.

Jag fick sedan sitta och fundera en stund om jag ville genomgå en vaginal förlossning med bebisen i säte eller om jag ville göra ett kejsarsitt. Det blev faktiskt inte en så lång fundering eftersom förlösa mitt barn i säte kändes alldeles för skrämmande. Kan ju bli en massa komplikationer. Så kejsarsnitt bestämde jag mig för. Sen kom dom in och frågade och dom tyckte också att kejsarsnitt var det bästa i denna situationen. Det föreslog en tid redan nästa dag eftersom jag redan hade gått över så många dagar och dom ville inte riskera att förlossning skulle sätta igång innan. När vi åkte hem från sjukhuset kändes det jättekonstigt, vi visste ju att imorgon skulle vi bli föräldrar.


Torsdag den 23 juni dök vi upp klockan sju på förlossningen. Vi blev visade till ett rum så vi fick byta om för Jesper skulle ju också ha andra kläder på sig. Sen kom vår helt underbara barnmorska som hette Liisa, hon var med oss hela dagen. Hon var inte så gammal kanske lite över 30år så det kändes väldigt skönt och roligt att ha en yngre. Det första vi gjorde var att göra ett ultraljud för att se så inte bebisen hade vänt tillbaka i rätt ställning men icke, den låg fortfarande i säte. Dom gav mig lite lugnande tabletter och sen skulle dom sätta in en kateter, eftersom jag inte skulle kunna gå upp på toa direkt efter snittet. Det var väldigt obehagligt att få slangen upp i urinröret och det kändes precis som när man har urinvägsinfektion den första timmen, sen glömde man bort det när det var dags för snittet.

Fick åka in till en stor operationssal där jag fick ryggmärgsbedövning sen en massa slangar överallt på mig. Det var mycket folk där, minns inte hur många men nämre tio stycken som skulle hjälpa till vid snittet. Jag hade fått lugnande och säkert massa annat (minns inte) så jag började må illa när de skulle börja snitta och jag fick ligga och kräkas i en påse. Jag hade varit så rädd att man skulle känna hur dom grävde i magen på mig under kejsarsnitt men man kände bara att någon klappade lätt på magen. =) Snittet tog max 10min sen hörde vi en skrikande bebis och man blev så lättad. De höll fram bebisen till mig och Jesper som var bakom skynket och vi blev minst sagt förvånade eftersom vi hade trott till 99% att det var en pojke i magen. Men ut kom det en liten flicka! =)

Jesper fick följa med barnmorskan för att klippa navelsträngen och sätta på henne varma kläder medans jag fick ligga kvar och bli ihopsydd. Det tog längre tid än att plocka ut bebisen och utan både Jesper och bebisen kändes det som evigheter. Sedan kom de tillbaka till mig och jag fick henne i famnen och då kom tårarna, lyckligaste ögonblicket i mitt liv när jag fick hålla min lilla bebis i famnen efter att hon legat i min magen i 9månader.

Lite bildregn:
Magen på morgonen innan vi åkte till sjukhuset, BF+10dagar
Jesper är peppad på att bli pappa!
Jag också!
Bytt om till operationskläder och snart dags att åka in till operationssalen, väldigt nervös här.
Jesper fick också byta kläder!
Naemi i min famn för första gången.
Stolt pappa
Den berömda fikan ;) Dock kunde jag bara smaka en bit på mackan eftersom jag mådde så illa.
Naemi ett dygn och jag kan inte förstå fortfarande hur hon fick plats i min mage?!
Första dan hemma, en stolt mamma!
Naemi 23/6-2011 kl.09.41, 3540gram och 50cm

RSS 2.0